- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
115

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men den lyftes igen, omgifven af en pärlhvit dimma,
som böljade ikring den, liksom röken af ett bål, när stora
droppar af regn falla däri, böljade i rytmen af de tre
kvinnornas dans, slöt sig samman, lik en stor hvit blomma
om kvällen, och tog form. Det var en ung, smärt skepnad,
sväfvande med nakna fötter på pärlstafven kring urnans
hals; i hennes bröst glödde rosen på hjärtats plats och
skyldes af kitonens hvita veck; armarna höll hon lyftade
mot tinningarna likt ett barn, som ännu icke vaknat ur sin
sömn. Hennes hår föll öfver hjässans vackra rundning åt
båda sidor i rader af jämna böljor öfver öronen och hölls
samman i en mjuk båge öfver nacken. Hennes panna var
underbart lugn, munnen lugn och lycklig, och de slutna
ögonen tycktes ha kyssts till ro under hvirflande dans; hakan
var lyftad och kindens fina rundning, emedan hon höll
huf-vudet lätt bakåtsträckt. Liksom fingrarna af en smal hand
rodna och genomlysas af den låga, de skydda för vinden,
bäfvade hennes lemmar af rosenhjärtats röda doft, togo färg
som en lefvandes, endast litet blekare. Ögonen öppnades
för en djup, svart blick, händerna fördes ned och slötos
samman om bröstet, läpparna rördes, och en röst blef
förnimbar med sakta klang, likt stänk af vatten mot vatten och
vårlöfvade popplars sus och cypressers och järnekars kyliga
rassel.

”Jag var långt, långt borta,” sade hon, ”men din heta
ros kallade mig hit. Hvad önskar du, som virat lif och
skönhet kring min graf?”

Leonzino sträckte båda armarna mot henne. "Dig, dig,"
svarade han i yrsel och kände sig rysa i domnande
välbehag, "din kärlek. Du är den, jag alltid längtat efter, du
må ha hvad namn du vill, lyckan eller döden, din kärlek
önskar jag, ingenting annat.”

Hon log sorgset. ”Det kan du icke få,” svarade hon.
”ty jag är död, och långt borta hvilar jag i evig slummer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free