Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Midsommarsgång
Vi, jordens barn, vi, solens än,
må tanken vår stå stark och lätt
invid det bo, vår möda redt,
med blicken ljus mot sorg och nöd
och allt, hvad tid kan hysa.
Se, mulln, där våra plogar gå,
och hagen, där vi lekt som små,
och kullen, där vi hvila få,
det allt är fosterjorden.
Men vår är också rymdens värld
och eld som flammar ljust på härd.
Vårt väsen ger åt solen gärd
med hvart ett slag, som pulsar slå,
med tankens flykt och orden.
Och om nu drömmens land blef ditt,
där själfva natten lyser hvitt,
om soln för dig med kölden stridt,
en gud för dina öden,
du hjärtats flöde, sjud och rinn
som nyiäst vin, du själ, förbrinn
med solskensgnistan i ditt sinn
för hvad du mest ser ljust och fritt
och vinn dig själf i döden.
* * *
MIDSOMMARSGÅNG.
Tyst! Nu knarrar dörren till
som de andras ro förmörkar.
Liksom tjärnen, stor och still
speglar ögat gråa björkar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
