Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Välsignelse åt den, som gaf mig fri!” —
Ett mäktigt ord från en olyckligs mun!
Jag bytte det ej, Birger, mot din krona.
Går fram på scenen.
Att dö oskyldig? — Hvem kan säga det? —
Det är en hädelse. För mänskor skuldlös
har mången synts; men hvem stod ren för Gud? —
Härsklystnad — stolthet — och begär att lysa —
oböjligt sinne — och förakt för andra —
jag dessa fel har ägt — de mot mig uppväckt
tallösa fiender — jag deras hat
med hån har trotsat — Vedergällningsstunden
är kommen — de jag kufvat fordra nu
den stolte härskarns hufvud till försoning. —
Kanske jag gått för långt. Måhända tiden
ej inne var. En forntids vis ju sagt,
att om hans hand slöt hela jordens sanning,
han skulle akta väl att öppna handen.
Den fege! Hvad är väl den sanning värd,
som ej en man vill köpa med sitt lif? —
En klocka klämtar.
Jag hör! Jag ljusets ljus ej mer skall skåda
i dunkel bild, men öga emot öga.
Betäcker sina ögon med handen.
En okänd rymd sig öppnar. På den strand,
där snart jag hälsas af försvunna vänner,
en nyfödd ängel räcker mig sin hand,
en barnslig hand — hur väl jag henne känner!
Dock ängelns öga glänser af en tår . . .
ja, än från himmelen vi se tillbaka
till den, som tröstlös här vid grafven står,
och söka — hon en moder, jag en maka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
