Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sven.
Ja, det är inte särdeles rart, gunås så visst.
De sätta sig vid bordet i förgrunden. Per och Stina gå omkring
och passa upp.
Brukspatronen
i det han sätter sig.
Å, det behöfver ni inte säga, fader nämndeman, som
är så förmögen och har allting så präktigt. Minns ni inte,
att själfvaste kungen, när han for till Norge, rastade där på
landsvägen och frågade, hvem som ägde denna ståtliga
byggningen?
Sven.
Jo, Herre Gud, han var allt så nådig. Han te och med
tog mej i hand, vet herr patron; och sen dess har jag inte
nänts te tvätte mej om högre hanna, för att jag liksom skull
ha kvar känninga utåf kongsnäfven.
Per.
Ja, en tåcken glädje, som här var, när kongen och sen
drottninga reste igömmen åt Norge, det kan aldri omtales.
Vi va liksom vi hade varet fulle allihop, fast vi inte feck tid
då te smake en enda sup, och hele sockna geck, ta mej
saten, i bakrus i fjortan dar.
Bengt
som emellertid kommit från det andra bordet och hört på samtalet.
Jag var så löckli, vet herrskape, och kom te stå så, att
majestäte feck ögena på mej. När jag då tog åf mej hatten
och svängd’en så här i vädre, så småskratta majestäte och
necka åt mej. Och vet herrskape hvad jag då tänkte? Jo,
jag ble rektigt som om jag haft eld i kroppen, och det geck
e tåcka modighet och duktighet igömmen mej, så jag knöt
bägge näfvera och tänkte: ta mej sju tusan skock miljoner,
om det ble ufred och våre uvänner komme in i lanne, då
skull jag slåss in i blekeste dön för en tåcken kong. Då skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
