Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Fänrik Stål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men fänrik Stål satt utan knot
förgäten i sin koja;
han sög sin rök, han knöt sin not
och lät oss andra stoja.
Vasserra, mot en sådan en
hvad man sig tyckte vara re’n.
Det var min höga lust att se
den kantiga figuren,
hans styfva skick, hans anlete,
hans rock, så ovant skuren,
hans örnenäsa mest ändå
med brillor utan skaimar på.
Jag gick till gubben ofta ned
att gunstigt gyckel drifva.
Det var min fröjd, när han blef vred
och kom sitt nät att rifva,
då jag fick nålen ur hans hand
och knöt en lycka falskt ibland.
Han sprang då ofta upp burdus
och dref mig utom knuten;
ett vänligt ord, en doft kardus,
och fred var åter sluten.
Jag kom igen, som förr jag kom,
och gjorde samma narri om.
Att äfven gubben haft sin dag,
då han var ung i världen,
att han gått flere steg än jag,
och pröfvat mer på färden,
var jag för höglärd att förstå,
det kom ej för min tanke då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
