Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Sandels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och han sågs på sin springare långtifrån,
och som tusendes gällde hans fall,
och fördubbladt hördes kanonernas dån
från fientliga strandens vall,
och det ljöd kring hans hjässa af kulor ett hvin,
men han ändrade icke en min.
Och den tappre Fahlander han dröjde ej mer,
till sin chef på redutten han red:
”General, man har märkt er, man måttar på er,
det gäller ert lif, rid ned!”
”Ned, ned, general, er fara är vår,”
skrek stormande hela hans kår.
Sandels han rörde sig ej från sin ort,
till sin öfverste talte han stolt:
”Är det fruktan, det skriker ert folk så förgjordt?
Om det sviktar i dag, är det såldt.
Men välan, ett försök. Var beredd till affär,
på minuten är fienden här.”
Den ringa hop, som vid Kaupila stod
af tusen fiender tryckt,
den hade kämpat med hjältemod,
men den nalkades nu i flykt,
den hann generalens batteri,
den störtade honom förbi.
Han rörde sig ej, stolt dröjde han kvar,
som han sutit satt han ännu,
och hans öga var lugnt, och hans panna var klar,
och han sken på sin ädla Bijou,
och han mätte den här, som i segrande lopp
mot hans eldar rusade opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
