Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Ståls sägner. I - Döbeln vid Jutas - Fänrik Ståls sägner. II - Soldatgossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O fosterland, hvem spanar dina öden?
Förborgadt är, om lyckan eller nöden
engång skall röjas i din framtids drag;
men hur du jublar då, men hur du klagar,
skall ständigt dock bland dina skönsta dagar
du minnas denna, minnas Döbelns dag.
II.
SOLDATGOSSEN.
Min fader var en ung soldat, den vackraste man fann,
vid femton år gevär han tog, vid sjutton var han man.
Hans hela värld var ärans fält,
där stod han glad hvar han sig ställt,
i eld, i blod, i frost, i svält;
han var min fader han.
Jag var ett barn när han drog bort, sen fridens dag var slut,
dock minns jag än hans stolta gång, jag minns den hvar minut,
hans hatt, hans plym, den bruna hyn
och skuggan från hans ögonbryn:
nej, aldrig går det ur min syn
hur härlig han såg ut.
Det hördes snart från höga nord, när hären ryckte ned,
hur han var käck, hur han var stark, hur i hvar strid han stred.
Så sads, han fått medalj också,
det spordes snart att han fått två;
ack, tänkte jag i hjärtat då,
den som fick vara med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
