Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den täckhet, som i snaror lindar,
som alltid mer än skönhet klär,
hon i sitt hela väsen bär.
Hon vet ej af att hon förblindar,
fast hon naturens prydnad är.
När en gång ögat henne finner,
kan det ej lämna henne mer;
dess åsyn en förvirring ger,
och när hon ur din syn försvinner,
du henne i ditt hjärta ser.
Om något sällt är jorden ämnadt,
så bör så mycket skönt och godt
åt sällhet vara öfverlämnadt.
Ack, Dafne, du ej vet din lott!
De nya sinnen, som du fått,
dig än med ljufva känslor narra:
än har ej hjärtat lärt att darra,
det längtar och det njuter blott.
Naturens fägring för dig strålar,
du allt med nöjets synglas ser;
de taflor bildningskraften målar
du en fördubblad skönhet ger.
Allt på din minsta vilja vaktar,
allt ler och allt förnyar sig;
du en förtjusad värld betraktar
och tror, hon blott är gjord för dig.
De nöjen dagen åt dig skänker
du utan ånger, utan strid
och utan ledsnad kännes vid.
Om natten i en stilla frid
du dig i sömnens armar sänker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
