Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff 1 ■ ’ ’ –––––- ––––%
Ur Den Blinde
Slut dig för evigt fritt, du sysslolösa blick;
om Chloe ej är till, hvad har du mer att göra?
All blindhet jag fördrar som lyckans blinda skick,
men om, när Chloe gick, hon evigt hädan gick,
jag ägt all Argi syn, jag skulle den förstöra.
Ho dristar mig om slikt förvissa?
Än har jag dock en hand och ymnigt raseri.
Mitt hjärta! om du vågar gissa,
den gissning skall din sista bli.
Hvar är jag? . . . Hvad är det jag säger? . .
Jag dignar under kvalets längd.
Förnuftet, om jag något äger,
är alltför svagt mot denna mängd.
Jag på min digra saknad kallar,
jag tänds, och hela blodet svallar,
jag rys och vet ej hvad jag gör.
Min ängslan dag från dag sig öker:
min ledsna vän mig ej besöker;
jag ingen tröst af mänskor hör;
tvärtom, så mången hård min usla frid förstör.
Hvar är min forna ro, de visas föreskrifter,
som styrde, när jag hade vind?
Att fråga deras verk och dem i sina grifter
är ett och samma för en blind.
Där alla ljusen äro släckta
och minsta springa täppt, som någon strimma gaf,
hur kan jag annat än försmäkta,
som redan flyttat i min graf,
som hotas under däck att ständigt gå i kvaf
och har med dödsens bild att fäkta?
Allt svårmod stockas i mitt blod;
ej minsta fläkt det mulna renar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
