- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 6. 1700-talets prosaförfattare. Mörk, Dalin, Linné, Lagerbring, Kellgren, Thorild, Leopold, Ehrensvärd, Lehnberg, Gustaf III, Rosenstein /
324

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fl ’ v—. ^

Magnus Lehnberg

den ihärdighet i arbete, utan hvilka naturens rikedomar voro
förgäfves slösade?

Äfven detta mödans lif var ett hufvuddrag i grefve
Hermanssons sinnesförfattning. Han skulle verka eller
dö. Han var ej därför af dessa sysselsatta varelser, som
synas jaga efter omsorger, för att tryckas af eviga besvär.
Det är ett omätligt afstånd mellan småsinnets beställsamhet
och den manliga själens rörelse. Det förra fikar, äflas och
flämtar efter ögonblicken; den senare verkar beständigt
och är aldrig utan tid. Hit hör ordentligheten, som helgar
den bestämda ämbetstimmen, driften som fördubblar dess
längd, nitet som någon gång inkräktar från hvilans
stunder för att rikta mödornas. Det var genom dessa dolda
krafter, som grefve Hermansson, att jag så må tala, kunde
mångfaldiga sin ensamma varelse och med sin enda själ
upplifva de särskilda verk, hvari han arbetat. Den tomma
enslighet, där tanken flyr för sig själf eller njuter sig i
gagnlösa betraktelser, har aldrig fått tillmäta sig en stund
af hans lefnad. De minnas ännu sitt nöje, de, som ofta
öfverraskat den gamle rådsherren, där, i skuggan af hans
boningsrum, mellan digra akter, hans hand och tanke
mö-dade sig att reda invecklade ämbetsmål, under det hans
anlete tecknade hvilans vederkvickelse. Därigenom var han
alltid i förväg för ärendena, och ett ondt, det han hos sig
själf aldrig känt, det han aldrig kunde förbarma sig öfver
hos andra, var senfärdighetens bekymmer. Olycklig den
ämbetsman under hans befäl, som uppoffrat sina plikter för
sin maklighet. Detta fel kunde svårligen af någon annan
lycklig egenskap utplånas. Ville någon njuta ett företräde
af denne stränge förman, den skulle likna honom, den skulle
känna sitt kall och uppfylla det, utan val af omständigheter,
tider eller tillfällen. Beklagade sig odugligheten öfver hans
vanvårdnad, hans förakt, så var förtjänsten så mycket säk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/6/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free