Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SENGUSTAVIANERNA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
———————— —
c* Sång öfver Grefve Gustaf Filip Creutz \3
Barden stod på klippans brant; och håren
på hans hjässa reste sig. Han kvad:
såsom nordanvinden, skarpa
stormade hans ljud; och på den harpa,
där hans djärfva finger lopp,
stänktes blod af slagna kämpars tropp.
Långsamt mogna vettet och behagen;
hemsk var denna sång: var blott ett skri
af barbaren, som betagen
tryckte känslan ut med raseri.
Som ett norrsken blänkte öfver norden
denna skaldkonst, rysligt vild.
Men ock den försvann. Ej mer på jorden
syntes Valhalls aningsfulla bild.
Namnets seger öfver tiden
mer ej tjuste: blott om rof var striden.
Samma stumma, döda natt
öfver norden, öfver södern satt.
Redan strålar öfver Roms ruiner
en ny dag från Orientens rand:
knappt en dunkel strimma skiner
öfver runorna i Götens land.
Tusen taflor våra häfder gömma:
ingen skald dem vecklar opp.
Hjältars minnen bort med tiden strömma;
obesjungen Vasa slöt sitt lopp.
Hälsad blott af fågelns kvitter,
på en tron af berg naturen sitter,
och i hafvet ser sin bild,
dristigt skön och majestätligt vild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
