Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1700-TALETS DRAMATIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$
–––-■■
Ur Den Försonade Fadern
ti
mig lifvet, bör jag minnas att äfven han beröfvat mig dess
retelser? Och denna tomma klang af namn och titlar, denna
ej egna ära, om jag ännu ägde den, skulle väl min Karolina
därföre högre älska mig? Eller denna förlust gör den mig
mindre värd din kärlek?
Karolina.
Vilhelm! jag äger dig, och jag skulle kunna vara
olycklig? Ännu en försäkran om din ömhet, och farväl, ett långt
farväl till kvalet och bedröfvelsen.
V i 1 h e 1 m i.
Och du tror dig behöfva denna nya försäkran, min
Karolina? Ifrån det ögnablick jag först såg dig, det är: från det
ögnablick jag först älskade dig, har mitt uppförande nånsin
sagt, att du en dag till ditt sinneslugn skulle behöfva mer än
den första försäkran om min ömhet?
Karolina.
Ack nej! Men dessa ord: Jag älskar dig, från min
Vilhelms läppar äga en så ljuf harmoni för mitt öra och
ett så stort behag för min själ, att jag ofta, ofta vill höra
dem. — Minns du, Vilhelm, när jag första gången såg dig?
Jag satt då för att tecknas af din hand. Du ritade då min
bild på duken, och jag, jag tecknade lika troget din i mitt
hjärta med kärlekens färgor. — Om någon gnista af eld
någonsin brunnit i dessa blickar, så var det visst då — Men
nu äro de slocknade — Jag är ju ej mera lik mig, Vilhelm?
V i 1 h e 1 m i.
Du är skönare nu än du var då, min Karolina! — Den
lifliga, skalkaktiga flickan lyste då ur ditt öga, denna häftiga
eld är nu mildrad; många floder af tårar hafva släckt det
förtärande i din blick, och ditt ögas milda låga förråder nu
en mor och en maka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
