Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Däraf följer, att själfva denna lyrik måste ha sina
svagheter. Därtill hör det slags förnämhet, hvarmed den ej vill
släppa verkligheten, föremålen inpå sig, i stället att
gammal-dagspoesien tog dem till sitt hjärta och ingaf dem eget lif.
Visserligen beror detta äfven på verklighetens egen mer och
mindre poetiska halt; men vi påstå, att denna uti ingen tid
helt och hållet saknas, och att just poeten bär slagrutan i
hand för sådana upptäckter. Denna nya poesi försmår för
mycket att använda nämnda slagruta; hon skjuter hellre
verkligheten ifrån sig, älskar för mycket att hålla den i ett
blånande fjärran, att ge föremålen en främmande magisk färg,
att doppa dem i afton- eller morgonrodnad, ja att förflyktiga
dem, så att all gestalt försvinner.* — För att i någon mån
genom ett exempel (och vida starkare torde kunna anföras)
ådagalägga hvad vi mena, fästa vi uppmärksamheten på
skaldens Smultronblomma. Vi erkänne att vi väntade se den
förhärligad i en enkel, naiv, helst svensk, idyllisk ton, då
smultron, om ock ingalunda uteslutande tillhöriga Norden,
dock i föreställningen så lätt förena sig med de glada
bilderna af Nordens sommar. Kan hända vår felslagna väntan
gör oss orättvisa; men visst är, att vi just i detta stycke
med någon vedervilja återstötte på de saligas öar och
guda-bordet med smaragdskålen och däri den ofta i dessa dikter
anrättade ambrosia, och få, apropå af smultron (öch hvarför
ej af grädde?), höra talas om gudarnes fc/ior-fyllda ådror**.
Sådant har det fel, som kallas pretiositet, och vidlåder ej
sällan denne författares stil. Det är hos honom ej egentligen
affektation. Det är så mycken affektion för egna
föreställningar, att det ej faller honom in att afse andras. Han är
* Den på sig själf återkastade, desperata romantiken är blott en
omvändning af den i texten skildrade och gör en djäfla-karikatur af den
verklighet, som den andra aflägsnar ifrån sig eller förflyktigar.
** Den som ej förstår detta sista, kan i en not vid ändan af volymen
bli undervisad om, att ichor betyder gudarnes blod, eller hvad hos dem
företrädde blodets ställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
