Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världar, guldstoftlikt, ur ljusets källa,
då vid skönhetsfloden våra själar
kysstes under himlalindars skygd.”
Stundom går den vänliga blompoesien öfver i idyll, och
här ljuda några af romantikens renaste och innerligaste toner.
När Atterbom eller Hedborn skildra sin ”morgonvärld”, sin
barndom i Östergötlands skogsbygder, kunna de göra det i
ord så enkla, att vi se ända in till den stora
tidsförvandlingens källflöden af from och oskuldsfull lifskänsla, och
Sveriges landtliga sommar sjunger och grönskar och glänser
som näppeligen förr eller senare i dikt. — Blicken vänder sig
mot det förgångna öfverhufvud, ”den forna fromma tid”, mot
den medeltida riddarsagans värld af höfviska hjältar, sköna
damer och trubadurer, ”ärans och kärlekens makt”; mot
legendens liljor och ”folkvisans” ”dufvor på liljekvist”;
slutligen också mot den verkliga historien och litteraturhistorien,
som i Geijers och Atterboms händer blefvo genialt förnyade.
Om all poesi egentligen är minnets dotter, gäller det alldeles
särskildt om denna.
Men minnet ger ock vemod, och Elegien, Minnet med sin
månslöja, är i viss mening nästan ett med romantikens
sånggudinna. I den blånande skymningen, när Hesper framgår,
blänker det ”forna fosterlandet” upp, och själens strängar
börja darra och ljuda. — Och som minnet har öfver sig den
silfverton, hvilken utplånar verklighetens hårda konturer, så
söker sig den berömda romantiska ”längtan” också bort ur det
närvarande, hän mot de blå horisonterna. Dessa förinnerligade
känslor nära sig mindre af världens fasta föremål än af
dagrar och toner; belysningen blir väsentligare än ”tingen”.
Men ju mer belysningen lockar själen att drömma sig bort i ett
fjärran, desto mer är den ”romantisk”. Som Jean Paul säger:
Det är icke blott en liknelse, om man betecknar det
romantiska som den djupa dallringen från en sträng eller en klocka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:41:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl/9/0016.html
