Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoppas, att rosen i fägringens glans
skulle på allvar en gång blifva hans?
Zefyr.
Farlig är den, som så öfver allt mått
vet att berömma . . .
Spinarosa.
Att roa oss blott,
när vi ha stunder, som trögare dröja,
sångarn är till, att vårt sinne förnöja
med sin beprisning af skönhetens prakt,
fastän vi själfva nog känna vår makt.
Zefyr.
Följ mig!
Spinarosa.
Ja, gärna!
Zefyr.
Till midsommarskällan,
där jag, för natten, mitt tält slagit opp.
Spinarosa.
Är du nu blidkad?
Zefyr.
Ja visst, men ej sällan
bry dina nycker väl åter mitt hopp.
Han omfamnar Spinarosa och flyger bort med henne öfver lunden.
Näktergalen
ensam.
Dåre, som bjöd henne höra
dessa toners ömma slag!
Hon är utan själ och öra,
utan glans och fägring jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
