Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur hon framför mig sväfvade! Hur gjuten
af luft och snö och rosenglans, hon flög!
Hur stolt från hårets natt, i molnsvall bruten,
spreds diademets gloria, mild och hög!
Från handen, djärft af mina fingrar sluten,
en ström af eld vid hemlig tryckning smög,
och liksom sträng vid sträng, till samljud slagen,
hvar sena skalf, hvar ådra spratt betagen.
O lif, o lust, o himmelsk allförening
af hulda kval, af lyckliga begär!
Du höll ditt ord! I evigt ljus dess mening
på hjärtats rymd med stjärnskrift ristad är.
Fullborda, flod af klarhet, själens rening,
gör mig, som du, så skön, så spegelskär!
En svan, jag vill på dina böljor gunga
och dö af samma glans, som lärt mig sjunga.
!
Ja, helga fröjd att vara, skåda, känna!
Med tusen sinnen, med omätlig törst
jag dricker dina flammor; ej de bränna,
de svalka blott, och då är värman störst.
Lik Memnons bild, blef ock min själ som denna
en frigjord klang, vid morgonstrålen först
till känslans dag ur marmorsömnen vaknad;
0 dag, så ofta drömd, så länge saknad!
1 stjärnor, blommor, gröna lundar alla,
I vatten, sprittande vid månans kyss
ur drömmar, som bland ambraångor svalla,
på edra samtal vill en stund jag lyss.
Ack, blott ett ljud de lärt sig återkalla,
ett genljud af ett evigt nu och nyss:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
