Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur sagospelet »Lycksalighetens 5»
N y x.
Hvad växelljud af sorgeskri från tvenne håll!
Från ett — de tärnors, hvilkas lif på jorden visst
emellan tvåfaldt hemsjuk längtan delad blir:
än till sin ö, än till den högre värld, hvars bild
hon länge var; från andra sidan åter hörs
min dotters, ur det grifthvalf, där hon vakta vill,
för evigt ensam, detta stoft, hvaråt hon skänkt —
vansinnigt! — en varaktighet, så tom som hemsk.
Ej anande, hvar nu den ljuskropp dväljs, som nyss
inom det gröfre jordformsämnet inneslöts,
hon ömsom ner till sarkofagen, ömsom opp
till lampan slår de tåruppfyllda ögonen.
Närmare klagoljud, men mildare och saktare.
Du nalkas dock — ja, motstå mig, hur mäktar du?
Där kommer hon — förbyt, o rymd, ditt skick!
Du natt,
blif dubbelt svart, att ljuset på din dunkla grund
med dubbel klarhet skildrar mig för dotterns syn!
Felicia, dödsblek, med lutande gång och vacklande steg, visar sig inom
synkretsen. I detsamma förmörkas fästet helt och hållet; men midt på
himlen framstrålar ett ofantligt kors, sammansatt af stjärnor. Nyx, såsom
Teo-fania, sitter på en molnbädd vid korsets fot, omfamnar det och trycker till
sitt bröst ett barn, som på hennes sköte leker med en stjärnlilja. Tanatos
ligger på knä framför molntronen. Felicia, som ser barnet vinka sig,
sjunker ned till marken i bedjande ställning.
Stjärnorna
i kor.
Skiljer stoftet hjärtan,
stoftet, skuggors hem?
Kärleken och smärtan
räcka bortom dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
