Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosa.
Lik ett helgon syns du mig, furstinna!
Ren som denna månas kyska skimmer,
ser du ned på ödets stora målning,
länge med dess hemlighet bekant.
F1 o r i n n a.
Själfva månan önskar famna jorden,
dåras ock af ett begär och sörjer,
att hon det omöjliga ej når! —
Goda! ej den själ är renad vorden,
i hvars spegel hemska makter rista
smärtans trollord, lockande till gruset
hennes öga från den klara höjden,
där blott viljan, obegränsad, rår . . .
Endast där du ej förgäfves spörjer!
Smärtan är ej verklig mer än fröjden.
Men i bägge göms en gudagnista —
lycklig den, som hennes eld förstår!
Känsla kallas hon, magnet till ljuset,
lifvets lilja, växt i skaparns spår.
Världar skifta om och hjärtan brista,
aldrig den gudomliga förgår.
Rosa.
Och hon plockas helst i nattens halfdag,
där hon viftar, lik en andes snödräkt,
mot den milda Lunas vemodsblick!
Mig behagar nästan högre dock
jordens sol, den glada drottningsblomman,
som af systerns ståt på dagens himmel
öfverglänsas kan, men ej fördunklas.
Underbara fågeltoner ljuda på afstånd och under det följande med
korta afbrott allt närmare och starkare.
13. — Nationallitteratur. 9.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
