- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1920 / 28, Författare från 1900-talets början. 1 /
34

(1921) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Herre Gud i himmelen, gossen är ju som ett barn plär
vara!” bedyrade Mickel gråtfärdig.

”Ja, det går så underligt tal... Annars finge du nog oss två.”
”Hocken vill svara för en sliker på yttersta dagen, tror
du?” sporde hustrun förebrående. ”Kanske självaste
Antikristen, som komma skall?”

”Vad för en?” utbrast Mickel i största häpnad.
”Antikristen, ja! Så säger en del, som ha talat med
biskopsherrarne i stan, du!”

”Ja, jag hör, att det går an nedtrycka stackarn på alla
vis!” klagade Mickel med avighanden åt ögonbrynen.

”Jag skall ge dig ett råd!” utbrast mäldarn rörd. ”Du
skall gå till Matsens!”

”Vad för slag nu då!” undrade Mickel, hånskrattande.
”Han, som stal torpet av mig!”

”Jo, innan kvälls är han nog uppmjukad, vill jag tro!”
”Varför tror du det?”

Järker sänkte tonen hemlighetsfullt: ”Han är nu ner vid
kallen, sir du!”

”Nej då!” utbrast Mickel med fägnad och iver. ”Så att
han fick dit ändå till slut!”

”Jojo män! Håller på att skrifta sig för en särskild
skrifte-herre nu, en som inte tar får och getter, halm och hö och stry
för syndernas förlåtelse, sir du!”

”Och kvarn var stående för starkaste pådraget, tycktes
mig?”

”Stannade just som det grep i första grynet!”

”Likt och slikt som förr! Jojo män! Eiset efter ryggen
där i gården med. — Och så får jag gå såsom jag haver det?”
”Ja, här i gården vet jag rakt ingen råd!”

”Liksom i andra gårdar!” suckade Mickel och lommade av
utan hälsning.

”Borde inte stackarn få lite mat till bästa?” undrade
Järker, då skinnarn gått.

”Nej!” avgjorde hon snävt. ”Där hunden hyllas, där
vistas han. Högfärdingen där kunde ha frossat mindre.”
Utan ordbyte härom gick mäldarn, som haft nattens vakt,
att sova på den väggfasta laven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free