Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p*’;.. .0*’V .0-.. ..O-.. O-^O
r: $; %J8
?gg» J’&%y
ur förbrytare.
^D??SCS ji;
evvo–: "0 • .*•• .O
6***;:;*•<> ***,*••.
TESTAMENTET.
Herr kyrkoherden hade slutat dagens arbete, hade
därefter ätit sin goda middag och beredde sig nu att njuta sitt
dolce far niente.
Först skulle han som vanligt röka en pipa och ögna ett
grand i tidningarna, och sedan skulle han sträcka ut sig på
soffan och taga sig en blund under en timme eller så.
Han satt emellertid i gungstolen och hade icke hunnit
längre än att han fått pipan stoppad och tänd, då det knackade
på dörren.
”Stig in!”
Jungfrun visade sig med en tveksam och hemlighetsfull
uppsyn.
”Det är ett fruntimmer där ute som vill tala med
kyrkoherden. Hon säger att hon heter fru Hellerdink.”
Kyrkoherden rynkade ögonbrynen. Hellerdink var hans
eget familjenamn, och det var ganska ovanligt. Utom
medlemmarna av hans egen familj kände han ingen mer som hetat
så än hans föräldrar och hans bror, och de voro alla döda,
brodern helt nyligen. Men han förstod gott vem det var som
kallade sig vid det namnet. Brodern hade icke varit gift, men
han hade haft en hushållerska, och han hade nästan väntat
att få se denna person en av dagarna. Men längtat efter henne
hade han icke.
”Säg henne, att jag icke har tid nu,” sade han. ”Hon
kan komma igen en annan dag mellan nio och halv tio på
morgonen.”
Jungfrun stod kvar.
”Jag ville inte släppa in henne, men hon säger, att hon
är tvungen att träffa kyrkoherden. Och hon ser alldeles
förstörd ut.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
