Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nå nå, nå då så!” säger Åbergson märkbart lugnare
ocb får samtidigt en tanke som för en stund avbryter det
lärda samtalet. Det var verkligen eget att ban häromdagen
kunde tvärt på skivan svara nej till ett mycket hövligt anbud
att gå in i Enskilda Bankens styrelse.
Det var ju givet att han också i dag skulle ha svarat nej.
Det var inte han som behövde banken, det var klart som
bondvatten att det var banken som behövde honom. Och
lika klart att hans ställning mot banken var starkare som nu,
än om han lät kärvänligt stänga in sig i bankkotteriet som
för resten ju var en filial av järnvägsligan och behövde
honom också för järnvägen, och det var till och med ett
nödvändigt behov. De behövde honom och hans indelta stam
av minst 150 avgiftsfria ortsombud, hans under årliga
Eriks-gator hårt disciplinerade fältjägarkår, tungfotad men pålitlig.
Men anbudet hade kommit mycket oväntat, efter allt
som hade varit och som hade legat emot från fordom och från
helt nyss. Likafullt ingen som helst tvekan, inte en kvarts
minuts prat för eftertanke — likt Sokrates hade Hr Åbergson
hört en varnande stämma i sitt inre och denna stämma sade
honom att rocken skulle vara på i Banken — Enskilda Banken
gick inte ihop med skjortärmarna, och Hr Åbergsons sedliga
takt hade ej ett ögonblick tvekat i valet mellan skjortärmarna
och Banken, hans daimonion hade vetat vad som bäst passade
honom.
”Nå”, tänkte Hr Åbergson, ”Banken är högfärdig på sitt
vis och jag kan vara det på mitt vis.” Och den slags högfärden
behövde de förresten allihop få se mera av, och det skulle de
också få. Denna sista tanke var adresserad till staden som
tjänstemanna kotteri, och som bankkotteri, och som ett för
tjänstemännen och banken krypande, slimsklätt
köpmans-kotteri, och som ett de i anden fattiga konkurrenternas kotteri,
ett fördömt sällskap hela bunten som Hr Åbergson brukade
tänka på så litet som möjligt och åtminstone inte borde se
framför sig kring middagsbordet; en luftens fänad som dragits
in av matoset och svällt upp av en skvätt bourgogne.
Hr Åbergson fick syn på Turken, på hans fromma
uppsyn med den nu stadigt förväntansfulla turkiska blicken ovan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
