Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vt«—— ......
. o** v,«o*,,..*o’ •«. i«o* v.vo* ...a-0’»..o-»..q.
Midsommar i Staden
Min dikt är en klocka på botten
av havet som går.
Den klämtar — men ödsligt och sällan
i ödsliga år.
Du darrande klockklang i själen,
jag hörde dig nyss.
En man ligger vaken med våta
kinder och lyss.
* * *
MIDSOMMAE I STADEN.
O solens höga dag, o sommarhelg!
Det friska lövet i en spräckt butelj
och äreporten över krogen
och fattigväxterna i fönstret där
och knapphålsblomman — det är glädjen här.
Nu hälsa skogen
och ängen på i stan,
och kajen får en doft från stränderna.
Hur ha ni det, ni folk i gränderna?
Vi ha det svårt. Vi slita hela dan.
Vi göda valkarna i händerna.
Vår hjärna svettas ord, och orden slå
som tunga droppar svart på arken.
Vi längta ut i marken
och få ej lov att gå.
Då står du mitt på stadens torg,
0 sommar, med din blomster korg.
Så tack nu från ett gammalt diktarbröst,
som än en gång fick röst
1 piporna och spelen,
och tack från åkarkampen, som du gav
en kvist att blada av,
en ruska grönt i selen.
19. — Nationallitteratur. XXVIII.
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
