Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när de nu skulle återvända, kom solen emellan. De
hade varit uttröttade, de hade försovit sig, och nu stodo de
där vackert.
Ställningen var alltså följande. I väster på de höga bergen
vilade molnen. I öster ute på havet lågo vindarna. Och mitt
emellan dem gapade solen och flåsade ner på dem, så att de
måste dölja sig i vattnet för att inte kvävas.
Långt, långt borta över den taggiga kusten sågo de molnen,
skära, höga och orörliga. Hur skulle de komma dit?
De sända ett par unga, starka, härdade vindar för att
pröva. Men de sågo med förtvivlan, hur de vacklade och
flammade till och försvunno. Då susade det över hela havet som
en suck.
Men de skulle till molnen, om de så skulle vandra genom
öknar för att komma fram.
Med sin kung i spetsen begå vo de sig söderut, och på
havet lågo en mängd fartyg. De vilade ut bakom varje sådant
fartyg och flåsade av sig den värsta hettan. Och under färden
drogo de sig sakta åt väster.
Solen följde dem hela tiden, men hur mycket snabbare
voro de inte än denna gamla röda mastodont!
Till sist hade de nått stranden, och nu var inte vägen
lång. I skydd av berg och skogar ilade de norrut, och då solen
såg dem skymta i dalkjusor, raviner och över öppna
myrmarker, bleknade den och uppgav hoppet.
Sålunda veta vi, att vindarna nu äro stadda på ilmarsch
söderifrån.
Men hur var det ställt i den lilla staden? Ingen visste,
var vindarna höllo till, och den ena människan frågade den
andra: — Har du sett vinden i dag? — Nej, svarade den andra,
jag vet inte, var den är. Av allt att döma kommer den inte
i dag. Kanske framemot kvällen.
Den, som var mest orolig av alla, var byggmästar Unæus.
När han drog upp gardinen och såg himlen skimra som
glas och såg molnen på bergen runt om staden, flög hjärtat
i halsgropen.
Hans hustru gick ut på gården i en blommig kamkofta
och pysslade med gurkorna i drivbänken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
