Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iø___ ——————————————■—
Bengt Lideorss
och trofast, att en förening för livet kommit till stånd, ett
växtbolag, som man med ett prosaiskt namn kallar detta vackra
kamratskap mellan växterna.
På senhösten, när de avlövade träden under långa mörka
veckor varit insvepta i ett fuktigt töcken, vilken vacker syn,
när solen åter bryter fram genom novemberdimmorna och
slår en vitgyllene strimma in mellan almarnas och lönnarnas
grenverk. Bladens tunga draperi, som tryckte och skymde,
har kastats av, och trädets egen gestalt höjer sig mot rymden,
själfull och ren i linjerna som aldrig förr, medan stammen
och de tjockare grenarna glittra i det skäraste, grönaste
sammet. Det är som hade sommarens grönska förfinats,
förandligats och nu som en glänsande grön slöja svepte sig kring
trädets ädelt formade stam, en livets sista avskedsblick innan
snön och vinterdöden kommer.
Den skimrande grönskan, som fram på hösten täcker
trädstammarna, består av en liten växt, så enkelt byggd att
den utgöres av enkla celler, vilka liksom bakterierna
fortplanta sig genom tudelning. Utan någon skyddande
hudvävnad är o dessa ömtåliga väsen alltså prisgivna åt
uttork-ningens fara, och de kunna därför endast föra sitt liv på
trädstammar och stenar, när luften är mycket fuktig och
trädstammarna drypa av vatten, som fallet är om hösten och på
förvåren. Men en del av dessa små gröna växter eller alger,
som man kallar dem, ha slutit förbund med andra växter
och kunna tack vare denna sammanslutning fördraga torka
och bebo platser, som annars skulle vara dem outhärdliga.
De ha slagit sig samman med vissa svampar, vilkas av
tråd-formiga cellrader bestående kropp dels bildar en tätt spunnen,
filtartad hud vävnad kring de ömtåliga algcellerna, dels ett
rotliknande vidhäftnings- och sugorgan, som tillför de gröna
algcellerna vatten och oberedd näring ur jorden. Till tack
för dessa välgärningar lämnar algen svampen i stället socker,
som den bereder av ur luften upptagen kolsyra, och som tjänar
svampen till näring; denna senare saknar nämligen de gröna
växternas färgämne, klorofyll, och följaktligen är den icke i
stånd att som de gröna växterna förvandla luftens kolsyra
till njutbar (brännbar) substans. De vanliga lavarna, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
