| 238 |
Det glimmar något på den öde stranden --
Där ligger, som ett fagert kvinnolik,
En grann gallionbild kastad i min vik:
En mö med lyra lagerkrönt i handen.
En gång, då skeppet drog till fjärran landen
Och afsked bjöds med blommor och musik,
Hur stolt du sken, på segerlöften rik,
Du arma bild -- en spillra nu i sanden!
Säg, gyllne sångmö, hvi du öfrig blef,
Då seglarn krossades på dolda ref
I vårdagsjämningens stormdigra nätter?
Åt fiskarns små jag dig till leksak ger
Att tälja båtar af och sådant mer.
Det roar barnen. Själf gör jag sonetter.
