| 168 |
Den stöten gjort din lycka, matador!
Ditt namn förkunnas skall i Spanien vida;
Din mine, din hållning man i trä skall snida,
Ditt svärd, som skalf i tjurens breda sår!
Kringjublad på arenans sand du står.
Bakom solfjädrarne de sköna strida
Om äran att få svikta vid din sida
För frestelser i Andalusiens vår.
En öfvermodig Venus i mantilla
Vildt stampar bifall med den minsta fot,
Som ännu krossat hjärtan i Sevilla.
För dig, för dig de häfvas, barmens klot ...
Men brinner du för andra mör i landet,
För dig hon bär en dolk i strumpebandet!
