Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rutger Fuchs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt fängelse icke fått mottaga besök, att han
ständigt omgafs af bevakande officerare och
att hans rum nattetid stängdes med bommar och
utanlås, hvaröfver man var mycket upprörd. Länge
hoppades man, trots allt, att kunna rädda
hans lif, men efter dalkarlsupproret insåg man
omöjligheten. Olyckskamraten Buddenbrocks hufvud
föll redan den 16 juli; Lewenhaupts afrättning
utsattes till den 30, sedan rådet två gånger
beviljat uppskof. Af mänsklighet [1] tillät honom
öfverståthållaren att de sista dygnen slippa bevakning
i fängelserummet, så att han ostörd kunde ägna sig åt
sin dödsberedelse, hvarvid han bistods af den bekante
Tollstadius. Denne skulle sista morgonen meddela honom
sakramentet, – men fängelset var tomt. Genom ett i
golfvet under hans säng sågadt hål hade Lewenhaupt
lyckats komma ned i den obebodda lägenheten inunder
och därpå slippa ut. Utom hans söner hade förnämligast
Axel von Fersens broder Carl och en fänrik Sparre
medverkat vid hans flykt. Axel von Fersen berättar,
att den till flera tusen uppgående »populace»,
som samlats utanför fängelset den för afrättningen
bestämda morgonen, utbrustit i glädjerop och
handklappningar, då det blef bekant att fången
undkommit. Om sådana bifallsyttringar verkligen
förnummos, härrörde de nog från personer af de högre
stånden och icke från den folkklass, för hvilken
dylika tragiska skådespel af ålder varit ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
