Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilerf. Desse hans bröder styrde riket, när han var borta.
Det var en gång, när Oden var faren långt bort och hade
länge dröjt, att hans hemkomst tycktes Asarne1 2 vånlös. Då
togo hans bröder att skifta hans arf, men hans hustru Frigg
gingo de både att ega. Men litet senare kom Oden hem; tog
han då åter vid sin hustru.
* Kap.
Ofrid mot Vaner.
Oden for med här mot Vanerne, men de höllosig
man-neliga och värjde sitt land och hade ömsevis seger, härjade
hvarandres land och gjorde skade derå. Men när bäggedera
leddes, dervid, så lade de sinsemellan förlikningsstämma, gjorde
frid och gåfvo gislar. Yanerne gåfvo sine ypperste män,
Njörd3 den rike och hans son Frey4; men Asarne deremot
den, der Hæner het, och sade honom vara mycket väl fallen
till höfdinge. Han var en högvuxen man och den vänaste.
Med honom sände Asarne den, som Mimer5 het, en den
vittraste man; men Vanerne gåfvo deremot den, som visast var
i deras Uock, han het Qvåser. Men när Hæner kom i
Vanahem, då vardt han genast gjord till höfdinge, och Mimer
in-gaf honom alla råd. Men när Haener var stadd å ting eller
stämmor, utan att Mimer var när, och då några vanskeliga
mål kommo före, så svarade han alltid ett och samma: Råde
andre! qvad han. Då anade det Vanerne, att Asarne monde
hafva svikit dem i mannaskiftet; de togo då Mimer och hals-
1) bl. ViUr, gen. Vilis, eller Vili, gen. VUa och ViHa (jf. 5 och 16
kap.), vilje eller den viljande.
2) Isl. As, pl. (psir, borde således rättast på Sv. skrlfvas Ås, Åser,
äfvensom Asgård, det är nämnligen af samma rot som ås, Gotiska am (?>,
ås, bjälke, och urbetydclsen af Asar är således trol. de höge, stödjande.
Ordet ingår ofta i gamla namn, t. ex. Medelt. Lat. Ans-garius, Isl.
A$-geirr, A.-Sax. Os-gar (hvaraf Oscar), Asa-, guda-spjut.
3) Isl. Niörðr, g. Niaråar, d. Niråi, af okänd betydelse; borde
kanske rättast skrifvas på Sv. Närd eller Njärd, jf. Närdinghundra härad i
Uppland, och fjärd, Isl. fiörör.
4) Isl. Freyr, m., och Freya, f. (se 4 kap.), betyda herre och fru;
borde på Sv. hafva formen Frö och Fröa eller Fröja, jf, namnen
Frö-vi, Frö-tuna, Frös-vi, Frös-lunda, Fröje-red, m. fl.
5) Isl. Mimir, betyder trol. den vise, minnesgode; jf. Lat. memor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
