Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan, dess sociala sida av byråchefen E. Kinberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ling visar att Norrland är ett ungt land med många
framtidsmöjligheter. Detta är för fosterlandsvännen mycket glädjande, men tyvärr
— medaljen har en frånsida.
De ursprungliga jordinnehavames, d. v. s. böndernas, ställning
har nämligen under denna måhända väl raska utveckling blivit
mycket vansklig genom en allt mäktigare uppträdande träindustri,
som i stor utsträckning underlagt sig böndernas jord.
Vid avvittringen, vars ändamål var dels att reglera redan
befintliga hemmans områden dels ock att bereda idoga arbetare
tillfälle bilda nya hemman, begick man det felet att tilldela hemmanen
allt för stora skogsanslag, — i många fall tusentals tunnland mer än
författningens formella lydelse gav vid handen —, utan att uppställa
sådana vilkor eller vidtaga sådana anordningar, som kunde bereda
trygghet för att skogen icke komme att avyttras eller på annat sätt
undandragas jordbruket, till vars stöd skogsanslagen voro avsedda.
Ju större skogsanslag, desto begärligare blevo hemmanen för
skogsbolagen.
Kom så plötsligen vid början av 1850 talet en stigande
trävara-konjunktur, framkallad av en omkastning i den europeiska
tullpolitiken. Böndernas skog fick då marknadsvärde. Affärsvana ombud
för trävarubolagen hittade vägen till de isolerade skogsbyarna, vilkas
innevånare med enkla levnadsvanor hade sin goda bärgning av den
odlade jorden i förening med boskapsskötsel och andra binäringar.
Då nu kontanta penningar, som här voro en sällsynt vara, bjödos
för skog, om vars nyvunna värde bönderna voro okunniga, kunde
de helt naturligt ej motstå spekulanternas lockelser. De avhände
sig i de flesta fall mot en spottstyver först avverkningsrätt till skogen
och sedermera, när de ej längre hade skogen att tillgå för att möta
tidens dyrare levnadskostnader, själva hemmanet. Till och med
förrän avvittringen ägt ram köptes på förhand den skog, som byarna
möjligen kunde få, ja, hela socknars skog köptes sålunda på femtio
års avverkningsrätt. Varken köpare eller säljare kände skogarnes
vidd eller läge. Man köpte och sålde slumpvis, men med det säkra
resultat att millionerna strömmade till bolagen och bönderna
utarmades.
En framsynt skriftställare inom det ekonomiska området yttrade
redan på 1870-talet: »Norrlands stora fråga år, huruvida den
nuvarande utvecklingen går emot tilltagande välstånd eller emot ett
ohjälpligt förfall, huruvida yxan, som rödjer Norrlands skogar,
verkligen banar väg för en kommande odling och timrar grundstommen
till ekonomisk självständighet för dess folk, eller om den blott
skapar öde land och sårar själva rötterna till folkets välstånd, dess
sedlighet, förnöjsamhet och sparsamhetsanda».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
