- Project Runeberg -  Sockerpullor och Pepparkorn /
17

(1907) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hur »Fiffens» tös fick fästman.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Det som rinner genom rören,» sa han, »det blir dyrt
för tillverkaren, men det som rinner bredvid, det har
han så godt som till skänks; åtminstone slipper han
förarga sig öfver att han ska betala för det han får
koka sina egna potatis.»

Den inflyttade fick snart namnet »Fiffen». Och
det var en fiffig karl: med sin talande tunga och sina
galanta fasoner »gick han af folk och i folk med stora
träskor», som det hette förr i världen. Han tjusade
till alla. I synnerhet när han ville göra affärer med
någon och hade satt sig för att klå honom, kunde han
se så tjyfvingens menlös och oskyldig ut. Det drog
emellertid inte länge om förrän de flesta hade samma
åsikt om honom som prästen. Denne hade »Fiffen»
lurat vid köp af en sugga och det så grundligt, att
prästen sa rent ut, att »Fiffen» var värre än en svart
höna, och att om någon i våra tider kunde vara
»besatt af en oren ande», så skulle det allt vara
»Fiffen».

Ursprungligen hade den illmarige gubbarackaren
haft fem flickor, men de fyra hade »gått åt» – tack
vare sin förmögenhet, fadrens knipslughet och tösernas
egen fäderneärfda snackesamhet. Nu var bara
den äldsta kvar. Hon var knepig och klipsk som
far sin, men vidare fager under ögonen var hon inte
och inte just ofvanför heller. Det var lögn, att gubben
kunde bli af med Evangelina – som hon till på köpet
i ett olyckligt ögonblick hade blifvit kallad – och det
grämde både honom och henne. Hur komisk hon såg
ut med sin röda tofviga paryr, sin fräkniga hy, sina
surmjölksblå ögon och formlösa figur, hade hon som
alla andra kvinnor naturligtvis ingenting mot att bli
gift. »Tvärtom!» sa den, som ramlade utför trappan!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:08:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sockerpu/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free