Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är det nu så, att du inte vill ge mig en kyss, så ge
mig ditt hjärta och den här lilla solbrända rara tassen
— det har ingen gett mig förr.
— Det får bero på hur vackra verserna bli, sa
hon skälmaktigt.
Så fick han då fram sin lilla »kluddebok» och sin
blyertspenna. Och så satte de sig fram till bordet.
Jag kan inte förklara hur det kom sig, men de satte
sig tätt intill hvarandra, och han lade vänstra armen
om lifvet på det lilla pyret. Folk, som förstår sig på
det, säger att så går det lättast att skrifva kärleksverser
en midsommarnatt.
Alltemellanåt stoppade han pennspetsen i mun
och tuggade på den, men om en stund hade han i
alla fall ett poem färdigt. Och så läste han upp det
för henne. Hon hörde på med strålande ögon och
blossande kinder.
— Nåå, Selma lilla? sa han och drog henne
till sig.
— Var det första gång, voro nog inte verserna
oäfna, sa hon. Fast jag nu inte förstår mig så mycket
på det, eftersom jag aldrig har fått några verser
förr.
— Nå, hjärtat, som jag skulle ha?
— Har du ditt kvar riktigt onaggadt?
— Jaa, du Selma.
— Så får du väl ha mitt, då, och ta mig hel
och hållen.
Därmed lade hon armarna omkring hans hals.
— Ditt lilla spöke! Nu ska du också kyssa mig.
Med första kyss, som du själf hjärtligt och uppriktigt
och af innersta själ och hjärta ger mig, stryker du
ett streck öfver alla andra, och så ä de glömda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
