- Project Runeberg -  Sockerpullor och Pepparkorn /
44

(1907) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Därför var hon blek.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tänka huru usla ord där kan vara i en genomfördärfvad
kvinna.

Jag trodde jag skulle gå från förståndet, där jag
låg hopkrupen. Var detta verkligen Esbjörn — min
Esbjörn? Jag måste nypa mig i armen för att få
klart för mig, att jag inte drömde eller gick i sömnen.
Nej, jag var nog vaken — Gud nåde mig så visst!

Men gå därifrån kunde jag inte, utan väntade,
tills de bröto upp. Då sprang jag fram, spottade honom
i ansiktet, där han stod blek som ett lik, och
slog henne med knuten hand i synen flera slag, tills
hon rullade rundt. Så sprang jag hem.

Det dröjde månader innan jag kom till förnuft
igen, fast det hölls ju tämligen tyst. Esbjörn kom
och gick därhemma gång på gång, men han fick aldrig
se mig hur han tiggde och bad och hur mycket
hans far och min mor lade sig ut för honom och talte
om hur han ångrade sig och hade rent slutat upp att
träffa Lotta, det kreaturet. Mor grät och sa, att jag
skulle förlåta: det ska en kvinna isynnerhet kunna
här i lifvet. En karl är ju inte mer än en fattig syndig
människa, sa hon. Ack, det är inte en stackars
kvinna heller. Hvad hjälper det att hon lofvar förlåtelse,
när hon inte kan glömma? Gud hjälpe hvar
och en, som har stått på lur och fått gift i blodet!

Så såg han då slutligen att det tjänte ingenting
till utan att jag var obeveklig. Och så tog han ju
Lotta långt om länge, och hon blef hans kvinna. Och
du minns nog så’nt väsen där blef hemma och hur
fadern hvarken ville se eller tala vid henne utan flyttade
hemifrån och hyrde in sig hos en husman och
steg ner i grafven, tärd af sorg och bekymmer. Och det
blef uppståndelse i hela församlingen och Esbjörn blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:08:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sockerpu/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free