- Project Runeberg -  Sockerpullor och Pepparkorn /
43

(1907) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Därför var hon blek.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undantagslängan och vi skulle ta hemmanet. Mor
var glad, och jag var ännu gladare. Jag skulle kunnat
hoppa öfver taken, som det heter. Och han och
jag sutto ett par timmar ute i trädgården och kysstes,
och han talte så vackert om hur trefligt vi skulle
ha det.

Så gick han. Jag vet inte hur det föll mig in
att smyga mig efter honom: jag var rent yr och visste
knappt hvad jag ville eller gjorde. Nere vid den lilla
ekparken ämnade jag ropa på honom och säga: »Gif
mig en midsommarskyss till!» Jag glödde i hela
kroppen.

Som han kommer midtför parken och jag just
ämnade ropa honom an, hoppar han öfver diket. Och
där reser sig en kvinna och tar honom om halsen,
och han får henne om lifvet och de satte sig innanför
gärdesgården. Först trodde jag att jag skulle dö
och föll så lång jag var. När jag vaknade till, hörde
jag dem kyssas och fnittra. Jag darrade som ett asplöf
och kröp närmare så att jag både kunde se dem
och höra allt hvad som sades.

Det var dragonens Lotta — de hade naturligtvis
blifvit bekanta under exercisen: då brukade hon hvarenda
kväll ränna till lägerplatsen. Det var ett kräk
till tös, och ingen ville tala med henne, om hon kom
på en dans — åtminstone inte någon af de hyggliga
åbosönerna. Nu hade hon träffat Esbjörn och fångat
honom i sina garn, det godtrogna lifvet. Och där satt
hon nu och förtalade mig, och han hjälpte till och sa
fula lögnaktiga ord om mig. Och de voro öfverens
om att vara sams i synd och last, se’n Esbjörn och
jag hade blifvit gifta också. Där finns ingen, som kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:08:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sockerpu/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free