- Project Runeberg -  Sockerpullor och Pepparkorn /
55

(1907) [MARC] Author: Henrik Wranér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En pojke för sig.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de ä två, så kan han ju vända sig åt andra sidan
och se på någon af gässen på fäladen, sa Ingrid.

Harald började skratta. Och många med honom.

— Men på den tiden, sa Ingrid, gingo ju fruntimren
barhalsade skäligen långt ner, så jag tror inte
blygheten var stort större då än nu. Och ännu i dag
ska ju damerna på festerna på kungens slott vara
fasligt urringade — komme en tös här i bygden i kyrkan
klädd på det viset, skulle hon aldrig kunna visa
sig för folk mer. Det är ju ingen människa, som
stöter sig öfver att vi gå uppskörtade ända till knäna
nere vid bron och tvätta kläder, fast vi ä alldeles
barfota.

Det taltes mot och med. Alla, som ingen velociped
hade, höllo naturligtvis med prostinnan, utom
Harald, som öppet tog Ingrids parti. Det nästan förvånade
mig, för själf tyckte han inte om det där
vägaskumpandet och han hade ett par gånger sagt,
att han tyckte, det missklädde fröknarna på herrgården.
Nå, jag vet nu inte hvad som egentligen skulle
klä de där högfärdiga viporna, som tro att de stå
ett trappsteg närmare Vår Herre än vanliga syndiga
människor.

Nu tror jag också att många fler än Harald
tyckte, att Ingrid hade rätt, men för prostinnans skull
ville de ju inte säga något. Hur det var taltes
Harald och tösen rätt mycket vid den kvällen, och
när vi reste hem, satt pojken bara och funderade
och sade inte ett ord mer än hvarannan kvart.

Jag låtsade ju inte om något, men jag drog på
munnen för mig själf och tänkte, att nu hade han
nog träffat den rätta. Och en hel vecka gick han så
där fundersam och tyst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:47:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sockerpu/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free