Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till önskadt resultat, skall förlikningmannen uppmana de tvistande att utse en eller
flera personer att slita tvisten, och skulle vid valet af dessa personer uppstå olika
meningar, skall förlikningsmannen söka sammanjämka dessa. Om de tvistande ej
vilja efterkomma denna anmodan till förhandling, skall förlikningsmannen offentligen
— i tidning eller genom uppläsning i kyrka — kalla dem härtill; och uteblir
ändock en eller båda parterna, skall förlikningsmannen offentligen tillkännagifva detta.
Kommittén har emellertid ej varit enig i fråga om förlikningsinstitutionens
organisation. Tre af dess medlemmar ha i en afgifven reservation föreslagit, att
inom hvarje distrikt skulle, jämte förlikningsmannen, utses tvänne representanter för
arbetarne och lika många för arbetsgifvarne ; gemensamt skulle dessa fem personer
bilda en förlikningsnämnd för distriktet. Utförliga förslag rörande valet af bisittare
ha lämnats af reservanterna. De olika bestämmelser, som blifvit en följd af denna
organisation, ha gjort att reservanterna måst gifva sitt förslag formen af lag, medan
kommitténs förslag däremot betecknats som förordning.
De olika förslagen beträffande förlikningsinstitutionen ha föranledt en vidlyftig
motivering från såväl kommitténs som reservanternas sida. Reservanterna
framhålla bl. a., att förlikningsinstituonen måste utreda innebörden af en arbetstvist innan
den försöker förlika parterna; i annat fall kan det hända att den ena eller andra
partens rätt kränkes vid förlikningens genomdrifvande, hvarigenom mera skadas än
gagnas. Vidare framhålla reservanterna, att en ensam person icke kan vara tillfyllest
för ett sakligt och rättvist bedömande af parternas anspråk; först när arbetsgifvare
och arbetare få insätta sina egna ombud i institutionen, kan denna med sakkunskap
utöfva sin ömtåliga uppgift.
Kommitténs majoritet har emellertid mycket att invända mot denna
förlikningsnämnd. Så framhålles att valet af bisittare måste bli ganska svårt att
verkställa och äfven otillfredsställande, om nämligen den ena parten afstår från röstning
eller splittrar sig på flera kandidater. Reservanternas fordran på större
sakkännedom tror kommittén endast i undantagsfall kan vinnas genom den föreslagna nämnden,
i hvilken ju endast några få yrkesgrenar kunna vara representerade. Då
förlikningsinstitutionen endast skall vara medlande, ej beslutande, är en ingående fackkännedom
ej häller nödvändig; en nämnd med flere ledamöter är äfven mera tungt arbetande än
en enda förlikningsman. Slutligen skulle en sådan nämnd som den af reservanterna
föreslagna, möjligen komma att förhindra att enskilda nämnder för särskilda
yrkesgrenar komme till stånd, hvilket vore beklagligt, då just dessa nämnder torde vara
ägnade att bilägga många tvister.
Utom den nu nämnda förekomma tvänne reservationer. Hr Kjellgren anser
visserligen att förlikningsinstitutionen bör utgöras af en fullständig nämnd, men
han gillar ej reservanternas förslag till organisation af denna, utan önskar ha garantier
för att »uppviglare och orostiftare» ej skola kunna väljas till arbetarnes
representanter i förlikningsinstitutionen. Hr Hedlund åter framhåller i sin reservation, att
det vore önskligt om de tvistande kunde få hänskjuta sin sak till bedömande af
utomstående sakkunniga, utan att dock förbinda sig att efterkomma dessas utslag.
Af stort intresse är att taga del af de principiella synpunkter som ligga till
grund för kommitténs förslag, och hvarom ledamöterna varit ense. Till en början
anser kommittén att lagstiftningsåtgärder ej böra vidtagas beträffande rättstvister i
egentlig bemärkelse, utan mot de s. k. intressetvisterna, hvilka äga rum mellan ett
flertal intressenter och därför äro af stor social betydelse. Vidare bör lagstiftningen
ej grundas på någon utsträckning af statens tvångsmakt utan på båda parternas fria
själfbestämningsrätt. Då nämligen parterna i en intressetvist ej äro bundna vid
hvarandra med. något rättsligt band, bör det öfverlämnas åt deras eget afgörande
om de vilja ingå förlikning. Icke häller bör staten söka att med tvång genomföra
de beslut som till äfventyr fattats genom aftal mellan de tvistande; kommitterade
påvisa närmare hur omöjligt det är att med nuvarande juridiska bestämmelser och
utan användning af fängelsestraff eller böter för aftalsbrott verkligen kunna uppnå
något genom tvång i detta afseende. Att man i några af de australiska kolonierna,
särskildt i Nya Zeeland, med framgång utöfvar en dylik tvångsmakt, beror bl. a.
därpå, att arbetsaftalet å arbetarnes vägnar ingås af en såsom juridisk personlighet
inregistrerad fackförening. I Sverige, där endast omkring 20 °/o landets
industri-och grufarbetare tillhöra sina fackföreningar, kunna dessa senare ej utgöra
grundvalen för en lagstiftning på detta område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
