Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ur Fred. Maning's upplevelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur Fred. Maning’s upplevelser.
I.
En solmättad dag i december 1882, hade författaren och en
vän, Mr. Maiden, tagit tillflykt undan värmen i Aucklands
Stadsbibliotek, i vars svala salar jag ofta gjorde besök, för
att rikta mina kunskaper i landets historia. Maiden hade
varit bosatt i Auckland sedan 1867, och var därför en
vederhäftig ciceron för mig, som ännu kunde räknas som »New
Chum» på orten. Han kände personligen en hel del av de
gamla kvarlevande Pioniärerna från Aucklands uppkomsttid.
Bland de besökande i biblioteket lade jag märke till en
ståtlig 70 års man, en kämpagestalt med ett långt svallande grått
skägg, klädd i en, efter dåtida koloniella begrepp oklanderlig
dress, som på ett pregnant sätt framhävde hans atletiska
muskulatur. Maiden kände honom naturligtvis och upplyste
mig om, att mannen var den över hela landet kände Frederick
Edward Maning — den ende kvarlevande Pakeha-maorien,[1]
som nu på gamla dagar återvänt till civilisationen och slagit
sig ned i Auckland eller rättare sagt i förstaden Parnell, där
han ägde ett hus.
»Den gubben vet mer om livet bland de gamle maori, än
någon nu levande vit man och känner deras språk och seder
[1] Pakeha: maoribenämningen för vit man, och Pakeha-maori kallades
de européer, som genom giftermål med en maorikvinna (wahini) blivit
upptagen i en stam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:49:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/soderhav/0028.html
