Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Fred. Maning's upplevelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullt ut lika bra, som de göra själva», förklarade Maiden,
»Och dessutom är han mycket road av att tala om sitt förra
liv bland infödingarne. Detta ger mig en idé», fortsatte han.
»Om du har lust skall jag göra dig bekant med honom.»
»Det tackar jag dig för!» utbrast jag, förtjust över ett
sådant tillfälle att få studera ur en levande urkund.
Någon dag senare infann jag mig i sällskap med Maiden
hos den gamle Pakeha-maorien i hans tusculum, och sedan
presentationen var överstökad, visade han oss omkring i den
enkla men högst intressanta boningen. I hans lilla
studerkammare voro väggarna klädda med bokskåp, och i ett större
rum innanför hade han ett museum av maorikuriosa och
minnen, samlade under en 45 års vistelse bland infödingarne.
Av den unika och förnämliga samlingen tycktes vår värd
vara mest stolt över en hylla, på vilken funnos uppradade ej
mindre än 16 avhuggna huvuden av maorikrigare, konserverade
på gammalt, för nutiden okänt sätt och försedda med
etiketter vara krigarens och stammens namn voro
antecknade.
Sedan vi ägnat en god stund åt att granska och beundra
hans »museum», slogo vi oss, på hans inbjudan, ned på
gammalt pioniärsätt — i skjortärmarna, bänkade omkring ett
bord med »whisky and soda» och en stor burk »golden leaf»
framför oss.
»Jag vill förutskicka den saken, att det jag nu kommer att
säga kanske brister i sammanhanget», började gubben.
»Minnena äro så överväldigande rika, att jag svävar ut från
ämnet ibland — men då ska ni ej genera er, utan vrida mej
rätt igen!»
»För att emellertid börja från början, så föddes jag den 5:e
juli 1811 i Dublin, där min farfar var professor i orientaliska
språk vid universitetet. Far min var också en lärd man, men
en orolig själ, som emigrerade 1824 till Hobart Town i
Tasmanien, där jag fostrades upp som pojke. Min far gick in
vid tullverket och steg i graderna, och jag hade därför nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
