Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Fred. Maning's upplevelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haft goda utsikter, att så småningom även bli en man i
staten, men min okuvliga lust för äventyr och ’rough colonial
life’ — som ofta under min ynglingatid förde mig i kontakt
med Tasmaniens stråtrövarföljen — tvingade mig att släppa
all tanke på ämbetsmannabanan. Mina båda bröder hade
förresten samma smak som jag. De begåvo sig till
Söderhavsöarne och handlade med kannibalerna där.
Vid 22 års ålder, d. v. s. 1833, seglade jag med en liten
brigg, lastad med bytesvaror, över till Hokianga, som då var
den plats i Nya Zeeland, som hade livligaste handeln och där
det redan fanns ett litet europeiskt settlement. Min avsikt
var, att först rekognosera terrängen och se vad Nya Zeeland
var likt och om det och landets infödingar föllo mig i smaken,
innan jag beslöt att slå mig ned där.
Jag glömmer aldrig min första entré i det här landet. Den
var ej synnerligen uppmuntrande, och en mera blödig, eller
— låt oss säga, skrockfull — människa än jag, skulle nog ha
tappat lusten att stanna kvar många dar till.
Hemma i Hobart hade jag visserligen hört ett och annat
härifrån av skeppare, som tradade på Hokianga. Bland
annat hade jag fått klart för mig, att maori voro ett mäkta
krigiskt släkte och att de åto upp sina dödade fiender — ibland
innan de voro fullt genomstekta, men också, att de vita, och
bland dem isynnerhet handelsmännen, stodo i högt anseende,
om ej för annat, så för handelsvarornas skull.
För att ni nu bättre skall förstå det närmast kommande,
vill jag upplysa om, att jag på den tiden ansågs som en stor
dandy. Då vår lilla skuta närmade sig Hokiangaflodens
mynning, gick jag ned i min hytt för att göra stor toalett, så att
jag skulle kunna imponera på svartingarne. Jag ansåg detta
vara fullt på sin plats, då jag till Storbrittaniens ära och som
dess representant, drog på mig kråsskjorta, röd sammetsväst,
redingot, eleganta kragstövlar i lackskinn och hög hatt av
senaste Londonmodell. Jag laddade mina två pistoler och
stack dem en i var byxficka med kolvarna synliga, ty jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
