- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
33

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Fred. Maning's upplevelser.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

’Vad menas med Utu, då?’ frågade jag vidare.

’Det betyder i vanliga fall ’skadestånd’, men i detta fallet
revansch’.

’Åh fan! Kör till för det!’ ropade jag och slet av mig
rocktrasorna. Så av med de vattenfyllda stövlarne, väst och
skjorta, under vilken procedur landsmännen upplyste mig
om att mannen var en skicklig brottare och att jag borde
taga detta i beräkning.

’God eller inte god, kvittar mig lika. Här ska’ valsas!’
ropade jag stridslysten och gick mot min motståndare.

Verkliga brottare känna snart igen varandra som sådana,
och jag fick också klart för mig, att jag skulle få ett drygt
arbete med den här gossen. Jag var en yngling då — bara
ben och muskler, med ett okuvligt stridshumör och seg som
läder. Ett par förtvivlade försök från ömse sidor, övertygade
oss båda, att det ej skulle bli den råa muskelstyrkan, utan
antingen tekniken eller uthålligheten, som skulle komma att
avgöra matchen. Maorien var tyngre än jag, men jag hade
däremot det företrädet, att ej veta av vad trötthet var, den
tiden, blev aldrig andfådd och nervös. Därför bestämde jag
mig för att undvika hans farligare grepp och söka trötta
ut honom.

Åskådarne kommo i formlig extas. Det skreks och
hojtades och uppmuntrades från alla håll. Slutligen såg jag
maoriknäna börja darra av trötthet, och då kom min chance.
Med ett av mina favoritgrepp lade jag honom flat på
marken. Där stod jag nu som segrare visserligen, men avklädd
alla yttre tecken på min värdighet som Rangatira-pakeha,
våt och ¾ naken.

Mina åsikter om maoris sinne för ’fair play’ blevo redan
nu vid första sammanträffandet tillrättalagda. Man gav
mig tydliga bevis på erkännande för ett gott ’arbete’ och
lade i dagen sina sympatier för den nykomna pakehan, på ett
otvetydigt sätt. Sedan min motståndare tagit igen sig en
stund reste han sig och räckte mig med leende min handen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free