- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
34

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Fred. Maning's upplevelser.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uttalande de enda engelska ord, han kunde: ’How do you do?’

Jag tyckte sannerligen, att det var hyggligt och städat gjort
av en människoätare.»

»Men icke för ty, hade ni i er olämpliga ’baddräkt’ kunnat
bli fiskmat så nära land, utan att någon ville hjälpa er»,
påminte Mr. Maiden.

»Ja, ni har rätt att göra den anmärkningen, Maiden»,
svarade Maning med en godmodig nick. »Men
drunkningsolyckor bland maori voro sällsynta företeelser, och de trodde fullt
och fast på den tiden, att en Rangatira Pakeha, som ogenerat
färdades i ett ståtligt skepp fram och åter över havet, ej
gärna kunde drunkna några få famnar från land. Och vad
jämförelsen mellan värdet av mitt liv och min hatt beträffar,
så vill jag även klarlägga den saken, fastän det kanske blir
litet mångordigt.

Ni ha hört att jag använt uttrycket ’Rangatira Pakeha’ för
en vit man i oberoende ställning, men det fanns även s. k.
’Pakeha Rangatiras’, och dessa stodo i beroende ställning till
en maoristams hövding. Då byteshandeln, några år före min
ankomst hit, började med australiska handelshusen, måste
européerna, för att få handelsrättigheter och erforderlig
mark m. m. göra gemensam sak med stammen, bliva en dess
mest ärade medlem och ofta nog taga sig hustru bland dem.
Då en sådan man blivit besläktad med stammens
aristokratiska familjer, kallades han en ’Pakeha-maori’ och hade en
underhövdings rang och en europés anseende. Sådana
Pakeha Rangatiras och Pakeha Maoris voro vid tiden för min
ankomst ytterst begärliga för en hövding att taga hand
om, och lika så för hela hans ’hapu’ eller stamgren. Genom
att ’äga’ en Pakeha, hade hövdingen och, efter honom
släktingarne, en förhandsställning, med avseende å de
eftersträvade handelsvarorna — enkannerligen skjutvapen och
ammunition. — Hövdingen var därför lika rädd om ’sin’ pakeha,
som om sitt öga. Håll nu detta i minnet, så skall jag
återknyta tråden i berättelsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:49:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soderhav/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free