- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
40

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Fred. Maning's upplevelser.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

boningshus uppfört på min mark. — Det var visserligen bara
av Raupo, men dock något helt annat än en maori-whare av
samma material — samt ett varumagasin jämte tre whares
för mina assistenter, Will Waters och åtta starka
maoriynglingar, som jag tagit i min tjänst. De senare uppburo den
högsta lön, som förekom hos oss traders: nämligen en stång
tobak i veckan och en viss ranson fläsk jämte potatis i
obegränsade kvantiteter. De hade egentligen ej mycket annat
att göra, än att roa sig med att fiska, skjuta skogsduvor,
brottas och då och då ro båten, då jag företog någon
vattenfärd.

Min ’ägare’, Rangatiran Te Tarara, hade nu rätt att kalla
mig ’sin pakeha’, men även rätt att gästa mig fritt, när han
det lyste. Och vad gjorde det? Hans matsedel var av
enklaste slag, och han var för hög och helig att äta på tallrik
och att använda mina knivar och gafflar — alltså ingen
diskning efter honom! Då jag behövde hjälp till något
arbete, skulle jag först vända mig till honom för
anskaffning av folk, vilket i regeln kostade mig 25 proc. mer än
på annat håll, och då han, enligt vedertaget bruk, lämnade
mig en gåva ’för vänskapens vidmakthållande’, gjorde han
anspråk på att få femfaldigt igen i värde för honom själv.
Och med detta upprättade reglemente väl efterlevat och
minutiöst iakttaget, gick allt fridfullt och behagligt.

Utom de betalta hjälparne hade jag ett påhäng av ett
dussintal löskarlar, som räknade sig ’höra till etablissemanget’
Utan allt tvivel fick jag även föda dem, men detta inverkade
ej märkbart på tillgångarne. Dessa dagdrivare nödgades
jag tolerera, på den grund att jag i dem hade en trogen
liv- och husvakt. På denna tid fanns det nämligen ej så få
maorimarodörer, som fått smak på europeiska varor, och
som genom att sätta skräck i pakeha-handelsmannen, sökte
göra sig ett gott kap. Det enda argumentet som i ett sådant
fall kunde användas med framgång var den fysiska kraften
med sina ’slående bevis’. Och mina dagdrivare voro duktiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free