- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
61

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Harrit-expeditionen 1834.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bärga i land, då ett hundratal maori plötsligt uppenbarade
sig för de vita. Kapten Guard kunde själv hjälpligt göra sig
förstådd på maorispråket och öppnade en parlaver med
infödingarne, lovande dem riklig belöning, om de ville vara de
vita behjälpliga att föra i land vad som kunde bärgas från
vraket och sedan sända en budbärare till de vita i Port
Nicholson med begäran om undsättning. Maorierna tillhörde
Ngatiruanui-stammen, som då ännu ej hade haft beröring med
missionärerna. De ville ej lyssna på dessa, i deras tycke helt
visst »vansinniga förslag». Här hade ju Atua skickat sina
barn en den finaste present, och det vore en straffbar
handling att försmå den! I stället för att inlåta sig på några
underhandlingar, började de därför att plundra vraket, och
Guard, som i tio år haft beröring med Maori, förstod allt för
väl, att hans besättning med sina 10 gevär ej hade någon
utsikt att försvara det. Maorierna »skalade» därför allt från
vraket och började sedan »taga hand om» de förråd, de
skeppsbrutna själva bärgat i land. Förgäves sökte Guard
och en annan maoritalande man av besättningen få vildarne
att lyssna på nya förslag och erbjudanden. De bara skrattade
åt pakeha, men intet hot mot deras liv kom ännu fram, och
de lägrade sig på andra sidan den lilla floden.

Så gick ett par dagar, då, den 7 maj, en ny kontingent på
över 300 maorikrigare infann sig, och dessa upplyste de
skeppsbrutna omedelbart om, att de om tre dagar skulle
(delvis åtminstone) befinna sig i maorimagar! Då detta
meddelande var avlämnat, togo de resten av de vitas förråd med
sig över ån och började sedan dansa Haka, både den dagen
och den följande.

De skeppsbrutna höllo nu råd och beslöto att sälja sina
liv så dyrt som möjligt, då all utsikt till räddning syntes
vara utesluten. Fru Guard var en modig kvinna och var
likaså beredd att göra bruk av den pistol, hon fått av sin
man. Men väntan — denna väntan var förskräcklig. — —

På morgonen den 10 maj hade en av matroserna varit nere

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free