- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
62

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Harrit-expeditionen 1834.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att hämta vatten vid floden och blev där överraskad av
ett par maorier, som formligen klöv hans kropp långs efter
med sina tomahawker. Detta blev signalen till strid. De
vita öppnade nu eld mot de maori, som kommit över på
deras sida, men inom en halv timme hade 12 matroser redan
fallit och ett 30-tal av infödingarne. De kommo därefter i
större flockar över ån, och de vita började så småningom
retirera, sökande skydd var de kunde. Det vittnar emellertid
ej gott om kapten Guards omtanke för sin hustru, att hon
blev med sina två små barn blottad under denna reträtt. En
av vildarne uppnådde och infångade dem och gav henne ett
tomahawkhugg, som dock, märkvärdigt nog, slant på den
stora hårkam hon bar. Ett nytt hugg hejdades av det
pistolskott, varmed hon fällde sin förföljare. Men samtidigt
omringades hon av ett flertal maori, och med sin minsta på
armen kastade hon pistolen mot nästa man och skulle just
mottaga dödshugget — då detta hejdades av en underhövding
vid namn Oaoiti, som bar både henne och barnen ur striden
och förde dem över till maorisidan som fångar.

Under tiden retirerade Guard och hans återstående män
uppför skogsstigen, som leder till Moturoa, alltjämt under
skottlossning. Efter någon timma stötte de på en ny maoritrupp
på över 100 man, som satte stopp för deras flykt. De
gåvo sig nu till dem, ty sista patronen var förbrukad. Ingen
av dem hade en tanke på att bli skonad, men dessa maori,
som tillhörde en annan Hapu, eller understam, hade
antagligen ej samma intressen som de anfallande. Möjligen
ansågs, att dessa pakehas skulle bli mera värdefulla som slavar
än som Kai-kai. — —

De plundrades på bara kroppen och fördes spritt nakna
på de svårframkomliga skogsstigarne fram till Moturoa, där
de, alltjämt nakna, blevo instängda under tre dagar. På
fjärde dagen fingo de tillbaka sina pantalonger och skor,
men det övriga av garderoben sågo de aldrig mera. Som en
särskild ynnest erbjöd man dem att få några kvarlevor av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free