- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
68

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Harrit-expeditionen 1834.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

maorikvinnor och iklädd en dyrbar korawai eller matta, som räckte
ned till hennes fötter. Så mycket hennes lungor förmådde,
skrek hon nu till sina landsmän i båten, att de ej skulle
landa, ty infödingarnes vänliga välkomstrop var bara en
fälla, båtens besättning skulle dödas och ätas upp, enligt
hövdingarnas beslut, som hämnd för Oaoitis bortrövande
och död.

Maorierna förstodo visserligen ej de ord, hon skrek ut,
men anade innehållet, då de sågo att båten tvärstannade.
Kvinnorna drogo nu bort med sin vita fånge. Båtbesättningen
uppmanade då maorigossen att hoppa i sjön och
simma i land, vilket denne ej lät säga sig två gånger, och
båten återvände ombord.

Dagen därpå begärde Oaoiti att bli förd i land. Han hade
till tolken uttryckt sin förundran över, att en del pakehas
kunnat vara så grymma mot honom, då de flesta ombord
visat honom deltagande. Han förstod sig ej på de vitas
behandlingssätt. Kommendörkapten Lambert insåg även, att
det vore klokt, att så fort ske kunde få hövdingen i land,
för att lugna maorierna. Med uppbjudande av hela sin
viljekraft, lyckades det Oaoiti att, sedan hans sår blivit av
doktorn för sista gången omsedda, komma ned i båten. Innan
ännu båten hunnit till stranden, stod han upp och vinkade
till sitt folk, och dessa vadade ut och bar honom i land.
Samtidigt kommo överhövdingens båda söner ned till stranden,
medförande Fru Guard och hennes yngste son, vilka
överlämnades utan vidare ceremonier till båtbesättningen.
Hon var fortfarande iklädd sin vackra matta, och sade sig
må väl och ha blivit vänligt, nästan ömt behandlad av Oaoitis
systrar, som varit hennes sällskap hela tiden. Hon hade
dock levt i en dödlig förskräckelse efter Oaoitis bortförande,
enär hon utan allt tvivel fått med sitt liv sona hans död.
Men då maorigossen kommit i land och berättat om att
Oaoiti levde och behandlades väl ombord på fregatten, hade
det nästan enhälligt beslutats, att »kvinnan skulle få gå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free