Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Min landsman, Charles Andrew.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såg dessa otympliga »drays», men hur skulle man betett sig
utan dem? Genom urskogens, av mangamanga och taggiga
slingerväxter sammanflätade snår eller uppför de gyttjiga,
av kullfallna trädstammar spärrade stigarne är hästen
komplett oduglig, då däremot oxen långsamt men säkert
övervinner alla hinder. Själva vagnarne lämpade sig även efter
förhållandena; de voro ofantligt hållbara och hjulen så höga,
för att foran skulle kunna komma torr över strömdragen.
Det var som sagt med ett av dessa egendomliga ekipager, vi
anträdde färden till »the interior».
Så länge vi följde stora landsvägen, gick det rätt bra, ehuru
den var betäckt med fotsdjup lervälling. Men så slutade
den s. k. landsvägen och skogsstigen — the bush track — tog
vid. Den bar över oländig terräng med djupa avgrunder,
varöver den rika vegetationen lagt sin förvillande mask; den
förde över av regnet uppsvällda forsar — visserligen ej så
breda, men omöjliga att vada över — uppför branter och ned
i dalgångar, genom täta taggiga snår och över kullfallna
trädstammar.
Vi kamperade tvenne nätter i urskogen, ej utan en känsla
av tjusning hos mig, som för första gången tillbragte en natt
under bar himmel i en djungel — som dock, tråkigt nog, ej
härbärgerade lejon, tigrar eller andra farliga rovdjur, som
annars ju höra till en välordnad djungels sensationer och
kunna sätta mera piff på äventyret. Och nästa dag tog
skogen slut och framför oss låg ett vidsträckt, öppet landskap,
genombrutet av låga, rapoogräsklädda kullar, och däremellan
kärrmarker, beväxta med Herekiki (N. Z. lin.). Det var
Popokatewhenua hartsfält. Vid ena sidan av fältet syntes en
massa tält och whares: det var huvudlägret eller the camp,
i vars mitt den kraftigt tilltagna magasinsbyggnaden syntes
resa sig. Inom kort voro vi framme vid The Store, där vi
omringades av ett femtiotal diggers, som jublade över att få sina
utsinade proviantförråd påfyllda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
