- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
82

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kauri-harts.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


II.

Kauri-harts.



För att nu vara praktiska, torde ni, mina ärade läsare,
medan jag nu ligger sövd av det mot Nikaupalmbladens täta
flätning i magasinsbyggnadens tak nedstörtande regnets
smattrande ljud, taga del av följande, måhända för bättre
förståelse nödvändiga upplysningar.

Kauriträdet (Damara australis) har sin hemort endast i
provinsen Auckland på Nordön, det kräver värme, skugga och
rik vattentillgång och behöver 600—700 år för att bliva
fullvuxet. Stammen är rak som på en tall och har, då den är
fullväxt, en höjd varierande mellan 35—70 meter och en omkrets
av 12—18 meter, och först i toppen grenar den ut sig i en
mäktig krona, som ej är olik ett paraply, som vinden vänt
ut och in på. Vart sjunde år avsöndrar trädet en riklig mängd
kåda (kauri-fresh-gum), som i stora klumpar samlar sig dels
i kronans mitt, dels i större grenars »knän», samt under
rötterna. Kådan är då i sitt primitiva tillstånd mjuk och klibbig,
men har intet större handelsvärde, vadan s. k. »fresh gum»
icke lönat sig att uppsamla. Däremot är det de under
årtusendena överlagrade och krystalliserade hartsliknande
klumparne, som utgöra den eftersökta, värdefulla vara, som i
marknaden går under namnet »Kauri-gum». Här å det gum-fält,
vi befinna oss, liksom å alla andra, hava mäktiga
kaurisko-gar en gång stått. Under årtusendenas lopp ha de — kanske
genom åskslag, vulkanisk eld eller på annat sätt — brunnit
ned och andra vuxit upp i stället. Lager på lager av
hartsklumpar av den ambrafärgade och de flinthårda, mörkare
kvaliteterna och på sanka ställen även av brända
trädstammar har man funnit hopade under jordytan. Av de olika
lagren och skikten erhöll man olika kvaliteter och
handelsvärden.[1]



[1] År 1853 började Kaurihartsgrävningar att bedrivas som yrke eller
affär (några år förut hade man ingen annan användning för varan än som »braständare») och varan blev en värdefull inkomstbringare för landet.
Exporten nådde sin kulmen under åren 1880—85, eller just under den tid,
författaren ägnade sig åt denna näring. Så småningom sinade sedan de
bättre fälten ut och det blev mindre lönande för brittiska, germanska och
skandinaviska »diggers» att arbeta dem, vadan dalmatier och galizier fingo,
i början på 1890-talet, övertaga arvet.

Experterna anse nu, att, även om kärrmarkerna torrläggas, de
kvarvarande lagren böra vara slutarbetade 1950, då kaurihartsen som världsvara
blott är ett minne. Förf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free