- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
88

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Kauri-harts.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Men Herre Gud — jag kan ju inte rida!» utropade jag
förskräckt. »Har aldrig suttit i en sadel i hela mitt liv!»
förklarade jag trohjärtat.

»Never mind! Min mening är att du ska’ lära dig den
konsten, ty annars blir du till ingen nytta i vårt kamratskap.
Om en kort tid ska’ du själv inse det och tacka mig till — om
du har något förstånd i klunsen!» fräste han.

Ja, vad skulle jag göra? Helt visst hade han rätt, och jag
sökte försona mig med tanken på »den stora skandalen», då
jag skulle exemplifiera det gamla ordspråket: »en sjöman
till häst är en styggelse för Gud» – –

Den häst, som den hederspricken Charley behagade kalla
min (någon betalning satte han ej i fråga), skulle tjänstgöra
både som ridhäst och packhäst, överenskommo vi. I
fältförrådet fanns att få köpa all slags utrustning, som vanligen
kunde komma i fråga för »fältens fria söner», och man
behövde inga kontanter; tält, verktyg, sadlar, proviant m. m.
fick man på kredit och avräknades och reglerades sedan, då
kunden inlevererade sitt insamlade hartsförråd till
storekeepern.

I enlighet med denna, för en nybörjare som jag, angenäma
kutym, blev jag genast innehavare till en del nyttiga saker
och förnödenheter och bland annat både pack- och ridsadel.
Och sedan kunde jag icke göra några undanflykter, utan
blev det att bita i det sura äpplet och anmäla mig hos
»stallmästaren» till den första ridlektionen.

Detta evenemang gick av stapeln — på min enträgna
begäran — så långt bort på fältet som möjligt, en
söndagsmorgon, då gossarne bruka ligga och dra sig — allt i det
vällovliga syftet att undvika vittnen till mitt blygsamma
uppträdande och (man måste tänka på allt) eventuella tragiska
slut, i fall jag skulle bryta nacken av mig.

Charley visade sig förstående för mina försiktighetsmått,
enär han sade sig hylla den åsikten, att vi som kamrater
stodo solidariska mot den övriga delen av universum vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:14:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free