- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
93

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utom Civilisationen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fruntimmerssadlar — så långt hade civilisationen nått 1882.) Sist
kom ett dussin ungdomar av båda könen på 6—10 år på var
sin ponny, alla blott »klädda i solsken».

»Te na koe, Te na koe pakeha! Haeremai!» («God dag,
god dag, vite män! Välkomna hit!») ropade en av karlarne,
i det ryttarskaran stannade framför oss. Charley började nu
att snattra med dem på deras språk, varav jag ej begrep
många ord, då det ännu ej getts mig tillfälle att börja
studera det på allvar.

Parlavern varade en god stund, innan maoriherrskapet
äntligen fortsatte sin ritt. Jag frågade kamraten vilka de
voro och vad de talat om.

»Det var släktingar till Kiti och tillhörande hans hapu,
ehuru de bo närmare åt Kiri-Kiri-hållet», svarade Charley.
»De ha varit på besök hos rangatiran och visste alltså om,
att vi väntades till Mangatoai. De voro nyfikna som vanligt;
och maoris kunna fråga ut pakehas, som förstå språket, på
ett sådant sätt, att det ej återstår annan utväg än att ljuga
dem fulla, om man skall kunna bevara någon hemlighet för
dem. Du kan vara lugn för, att Kiti-familjen kommer att
hålla noga kontroll på våra inkomster, och man kan ju ej
förtänka dem det. Maorien har alla skäl att vara misstrogen
mot de vita, så som de förr i tiden blivit behandlade — och
gubben Kiti var själv med på den tiden.»

Vi fortsatte den besvärligt gyttjiga vägen ett par miles
framåt, då jag fick syn på en »träck» eller avväg, som ledde
mot en skogsdunge.

»Hallå! Vart går den, tror du?» frågade jag.

»Jo, den leder till Kitis ’kainga’, som ligger inbäddad i den
där lilla skogen», upplyste Charley. »Det finns en annan och
bättre väg från andra sidan, men det där hinner du nog taga
reda på om någon tid. Nu måste vi skynda på, innan det blir
för mörkt», tillade han och satte hästen i skarpt trav.

En halv timme senare fingo vi från en höjd syn på
Uriohaustammens gumfält. Så långt ögat nådde sträckte de sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:32:17 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/soderhav/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free