- Project Runeberg -  Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland /
94

(1930) [MARC] Author: Pehr W. Sundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Utom Civilisationen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

söderut i en vågformigt kuperad terräng, fri från
kärrmarker, men genomskurna av tvenne försvarliga »creeks» eller
bäckar, som mottogo och avledde regnvattnet. Detta var ett
typiskt »vinterfält», där vattnet ej stannade och där marken
kunde bearbetas under regntiden. Endast den oss närmast
liggande delen av det synliga landskapet utgjorde
Manga-toaifältet, som i sin övre ända begränsades av den utbrunna
vulkankäglan Waitemati och å sin ena långsida av Roto
Maupere, en kratersjö, vars djupblå vattenspegel
reflekterade den dalande solens strålar och som här från vår
utsiktsplats liknade en jättestor safir. Fältet var betydligt
mindre än det vi lämnat, men så mycket mer tilltalande,
både från praktisk som estetisk synpunkt sett.

Vi skyndade nu ned från vår höjd och voro efter en stund
framme vid en whare — vårt eget residens. Den var rymlig
och såg riktigt vederhäftig ut på tre sidor — men den fjärde
— där eldstaden skulle vara belägen — fanns ej alls. Hela
gaveln låg nedrasad på backen! Vi fingo därför bråttom att
rida till närmaste skogsdunge, där vi hämtade nikau och
bredbladiga ormbunkar för att provisoriskt täppa till
öppningen med. Då detta var gjort och vi skulle börja göra upp
en eld utanför vårt chateaux för att koka vårt té, steg en
svart molnbank upp i nordost, och vi hade regnet över oss.

»Damn it!» Nåja, tévattnet fingo vi dock kokt, och
obehaget av att ännu ej ha några britsar att ligga på, klarade vi
med ett par fång mangamanga, [1]våra sadlar och filtar.

Morgonen därpå strilade regnet fortfarande ned och vi
undrade om Baker avsänt vår fora, eller om vi skulle få ligga
på svältkur här borta, 45 miles från »civilisationen
Popokatewhenua», i den händelse regnet behagade fortfara i veckor.


[1] »Många många» är en slät och taggfri lian, brun till färgen och
växande i täta, nästan ogenomträngliga nät och sammangyttringar mellan
trädstammar och buskar. Dessa revor användas av maoris såväl som av alla
vita »bushmen» till bäddar, och äro nästan lika behagliga att ligga på som
en resårmadrass.                  Förf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:49:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soderhav/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free