Söderhavets pärla : skildringar från Nya Zeeland / 109 (1930) Author: Pehr W. Sundström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Maori studier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jordens oroliga innandöme, utgjorde en tilltalande dekoration i
landskapets ena hörn, där den under lugnt väder speglade
sig i Roto Mauperes vatten. Jag hade länge längtat att få
göra en upptäcktsfärd dit upp till kratern, men kom mig
aldrig för att tala vid någon av infödingarne om saken. En
söndagsmorgon begav jag mig ridande till berget, som
befanns ligga betydligt längre bort än jag föreställt mig.
Terrängen uppåt kratern var även besvärligare än jag anat, men
så fick jag se en till hälften igenväxt väg, som jag följde
under närmare en timmes timmes tid. Den slutade helt tvärt,
långt innan jag kommit till krateröppningen, och fann till
min förvåning att den lett mig till en klyfta. Krypande fram
till kanten, fann jag, att djupet var minst 100 meter, och att
å ravinens botten låg stora högar av människoskallar och
benknotor. —

»Ka-Ka» (Nestor meredionalia).

"Wai tapu" igen! Med ens kom det för mig vad jag läst
om de gamle maoris mest heliga ritus, den omständliga
behandlingen av sina avlidna fäders jordiska kvarlevor och den
ofantliga vördnad de hade för deras vittrade ben och den
plats där de förvarades, kallad torere.

"Nu tar fan vid bofinken — om de få nys om att jag varit
här. Det blir åtskilligt värre än badet i Roto Maupere",
resonerade jag för mig själv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>